Framtiden?

Det här med förväntningar är det verkligen något att ha? Jag tänker att det mest ställer till det för oss. Våra egna förväntningar på oss själva, vårt liv, våra barn, vår framtid, vår karriär och vår partner etc. Och inte minst, samhällets förväntningar på oss, hur vi skall leva våra liv, hur det skall fortskrida och vad det skall innehålla. Vi förväntas följa ett visst mönster utifrån den kontext vi befinner oss i. Vad händer när man inte lever upp till dessa förväntningar? För vänta... Vad är det vi går och för väntar på? Måste vi leva upp till dessa för väntningar? Att vänta på det som ligger före. Det känns inte helt bra. Är det inte bättre och försöka ta bort förväntningarna och istället bara vara - här och nu? Och istället, i så fall, se fram emot något som man längtar efter men inte för vänta. Jag gillar inte så mycket att vänta faktiskt.