Dop

Har varit på Dop för Alvar, mitt brorsbarnbarn. Ett underbart dop som var mycket fint. Jag tycker om när dopet är enbart för ett barn och att man inte blandar många barn/familjer tillsammans. Det blir så personligt och innerligt när det bara riktas till ett barn. Dopet var i en kyrka på landsbygden där det fanns en historia, slitna kyrkobänkar, urgamla målningar på väggar tak och golv (! ) och en själ i själva kyrkosalen. Jag kunde känna historiens vingslag i nacken på mig när jag satt i kyrkobänken. Naturligtvis grät jag mig igenom dopet och Petter tittade många gånger på mig "under lugg", pinsam mamma var nog det han tänkte. Men det kunde inte hjälpas. Jag är så stolt över att jag fick vara delaktig på denna högtid. .